Misslyckad!

Sitter här i Schweiz och känner att detta är inte min grej, jag vill hem NU.

Det är med blandande känslor, alla här är som en familj och jag trivs super bra med dom som jobbar här (självklart med vissa undantag). Men känner att jag klarar inte av detta, arbetet är för hårt för mig och jag mår verkligen piss. Jag orkar inte ha 3-400 gäster/dag varav kanske 250 äter av a´la carten.
Känner även att kök är inte min grej. Kökschefen frågar mig nästan varje dag om jag tycker det är kul, självklart säger jag ja, men han ser det nog på mig att jag inte trivs.
Jag bor mitt uppe på ett berg, tillbringar 24tim/dag på detta berg utan undantag, jag vet inte när jag är ledig, jobbat 6 dagar i rad, har inget schema ännu, vet inte när jag får lön, inte tid och åka skidor osv.


Nu har jag hittat ett jobb hemma i Sverige som jag ska söka, chansen är stor att jag får det iom att det är inom kundtjänst som jag jobbat tidigare med i 2 år.


Men jag känner mig misslyckad som väljer att ge upp och åka hem efter bara 2v här. Min pojkvän skulle nog bli glad och familjen skulle inte tycka att jag är misslyckad. Men däremot släkten och vännerna, känns så dumt och säga att jag gav upp efter inte ens en månad.
Men jag vet inte om jag klarar av 4½ mån till. Idag har jag mått så dåligt (tror inte jag är sjuk), haft ont i magen som fan. Tror det beror på att jag inte vill vara här utan hemma i Sverige. Började gråta som fan när jag öppnade julklapparna i förrgår, fick ett mms på julafton och idag av pappa där HELA familjen/släkten var emd, det var bara jag som saknades. Då fick jag nog. Låg och pratade halva natten med en svensk tjej som jobbar här om detta.


Visst kommer jag ångra mig när jag landar i Sverige igen, men att säsonga finns kvar. Känner jag att jag verkligen vill iväg nästa vinter så kan jag göra det då. Då vet jag iaf vad som väntar mig.

Ska få låna en av grabbarnas kontrakt här och kolla uppsägningstiden. Isf säger jag upp mig och åker hem även om jag inte har jobb hemma.


Fan va misslyckad jag är!!!!


11 tim kvar tills planet lyfter

Ojoj, nu är det absolut inte långt kvar tills jag åker =O Vad tiden har gått fort från det att jag fick reda på att jag skulle åka ( 90 dagar sedan), hoppas dess 120 dagar går precis lika fort så jag får komma hem till älsklingen min igen.

Jag tror allt är packat, medicin införskaffat för hela perioden, passet klart, pengar växlade, internetdosan är med, kläder och skidutrustningen med + lite till, så det borde vara allt, hoppas jag  iaf =D Istället för att ta kabinväska med dator och det i, så åkte jag och köpte en stor datorväska (ryggsäck) så nu ahr jag införskaffat en sådan oxå, tom kameran fick plats i den =)

Det är hemskt hur mycket man kan sakna en människa alltså, kan inte sluta tänka på Staffan. Imorgon när jag lämnar Sverige kommer det att kännas ännu jobbigare för då finns det verkligen ingen återvändo.

Men nu ska jag kika igenom det sista så allt verkligen är med, sen ska jag försöka sova någon timma iaf.

Jag skriver så fort jag har fått tag på internet och jag landat lite. Ni kan fortfarande ringa och smsa på mitt vanliga mobilnr (dock blir det inga långa samtal och många sms = dyrt)

Knivsta

Igår kom jag till knivsta efter 8 tim bilfärd och en snabb visit i Sthlm hos bror. Pappa och jag åkte ne med all min packning, och självklart mig oxå =D

Idag vart det en sväng till Uppsala och shoppa loss lite, vart ett par stavar o lite annat smått o gott. Ska bla. färga håret, det var ett tag sedan.

Älsklingen var ute på 40 års fest igår och det verkar som det har gått vilt till, haha. Fick sms kl 8 imorse och då skulle han gå och LÄGGA sig =P Synd att jag inte kunde följa med igår, hade nog varit riktigt kul.

Saknar Staffan något fruktansvärt, det är tomt utan honom. Ingen man kan små prata med innan man ska sova, ingen som tar upp halva sängen osv.

Men tiden kommer gåf ort har jag bestämt =)

Nu ska mamma ha datorn.


En jobbig dag!

Imorse var ingen rolig dag. Ställde klockan på 8 för att hinna vaknade till liv och mysa med älsklingen innan jag skulle åka kl 10. Packade det sista, och sen var det ett tårfyllt "farväl". Jag kunde inte hålla tårarna inne, det bara brast. Så där stod vi grät och skrattade omvartannat. Det är nog det jobbigaste jag gjort sedan jag skildes från "min" häst för 7 år sen.

Nä det vill jag inte göra om. Jag ville verkligen inte gå där ifrån, ville inte släppa honom, ville stå kvar där med honom o bara hålla om älskl. Hela vägen till Mörsil grät jag och det vart inte bättre av att det spelades depp musik på radion. Fy fan vad jag saknar honom, går inte att beskriva med ord. Men med tiden så kommer det förhoppningsvis att gå lite bättre =)

Men nu ska jag sova =)

Sista kvällen =(

Nu är det sista kvällen med älsklingen på länge, det känns tungt och jobbigt. Men tiden kommer att gå fort, sen när jag är tillbaka så är det han & jag mot resten av världen. Jag kommer sakna han något fruktansvärt, och jag vet inte alls hur jag ska klara mig. 2 nätter känns långt, hur ska då över 100 nätter kännas? =O

Men det kommer att funka så är det bara.

Nu ska jag krypa ner hos älsklingen och tillbringa dom sista timmarna med honom innan jag åker till Svenstavik, utan dator eller något annat.

Du är bäst älskling och jag tycker om dig något fruktansvärt, kom ihåg det älskling när allt känns tungt!

Hemgjord tortellini

Idag blir det mysmiddag. Jag och Staffan ska käka hemgjord tortellini, med svamp och västerbottenost fyllning och, lufttorkad skinka m. västerbottensostfyllning, till det så blir det en sallad med feta ost och Myrsjö tunnbrödchips *mums*.

Så nu får vi hoppas på att det blir bra =) Staffan vart "ledig" idag, fanns inget jobb. vilket jag tycker var riktigt passande faktiskt, får se om han blir "ledig" imorgon med.

Men nu ska jag fortsätta med min pasta =)

Affiliator.com
RSS 2.0
Gratisgodis.se


Student.se
GratisBio.se




Busring.se